Överreaktion
Har lugnat mig lite från gårdagens besked. Vi nämnande det inte under middagen då set inte var ute för alla. Men efter jag skickat grattis och så så släppte klumpen lite. Klart jag är glad för dom. Deras liv är ju deras och vårt är vårat. Så är livet. Även om det bor en stor sorg inom mig pga av vad vi behöver gå igenom när alla andra vekar ha det så lätt. Jag har beslutat mig för att bara se det positiva i det och fokusera på att vårat första försök är snart på ingång förhoppningsvis.
Sen vet jag att tårar kommer komma och avundsjuka säkert med men det får jag lära mig hantera precis som jag gjort med allt annat. Om några veckor ska jag o den här kompisen träffas själva, kommer det upp så trot jag att jag ska berätta ändå. Hon är en sån som nog skulle ha stor förståelse och vara stöttande tror jag.
Det är skönt att ha den här bloggen. Jag har märkt att det är himla skönt att få skriva av sig alla tankar.
