Natten till fredag vaknade jag som jag rätt ofta gör nu för tiden med lite magont pga jättekissnödig. Går upp på toa och kissar men det kommer även blod. Blir såklart jätterädd, nu händer det.. Lyckas på något sätt somna om igen efter några timmar. Dagen efter kommer inget mer färskt blod bara lite gammalt. Pratar med BM på eftermiddagen som säger att det är vanligt med blödningar och att det kan ha varit ett blodkärl eller något som spruckit. Om jag känner mig orolig eller såklart om det fortsätter blöda ska jag ringa gyn. Väljer att inte göra det. Har peppar peppar inte kommit något mer. Var heller inte alls samma mängd som sist när jg fick den stora blödningen men tyckte ändå det var rätt mycket nu..

Men såklart spär det på oron. Har bönan inte överlevt nu? Känns som veckorna till KUB kommer gå i slowmotion.

Annars börjar illamåendet lätta stundtals (i bland kommer det tillbaka med besked dock). Äter jag regelbundet och innan jag ska sova går det bättre. Har dock fortfarande känslan av dålig smak i munnen typ konstant och vissa saker är väldigt svåra att äta. Tröttheten är kvar. Blir trött på eftermiddagen (brukar sova en stund om jag kan på helgen eller när jag kommer hem från jobbet). Är också sjukt tråkig på helgkvällarna och går o lägger mig väldigt tidigt. Vilket resulterar i att jag vaknar rätt tidigt på morgonen med. Katten väckte mig vid sju idag o kan nu inte somna om... 

Brösten ömmar ibland och växer, trodde först jag inbillade mig men kan inte riktigt ha vissa BHar längre..

Skönt att illamåendet börjar lägga sig lite (hoppas bara det beror på rätt saker!). Jag längtar efter att komma igång med träning igen, den här månaden har jag verkligen blivit en soffpotatis. Promenader har jag kommit i väg på men inte med någon bra rutin heller. Hoppas kunna börja träna mer regelbundet om någon vecka.

Mest av allt hoppas jag såklart att allt är bra med bönan.