Var så sjukt nervös och väntan i väntrummet kändes som en evighet.

Tillslut fick vi komma in, Bönan visade sig och vi fick en ordentlig genomgång av allt. En väldigt aktiv liten böna var det som rörde sig för fullt. Var så häftigt att se och P blev nästan tårögd (första gången sen embryostadiet han fick se Bönan). Men samtidigt var jag sjukt nervös för resultatet. Efter ha kollat och mätt allt knappades resultat in i datorn. Sedan fick vi resultatet som visade minsta risken för kromosomavvikelse. Kändes som en sten lättade från bröstet!

Vi gick därifrån med stora leenden! Sen åt vi lunch ihop superuppspelta båda två. Det blev lite verkligare idag, men fortfarande så himla overkligt! Är det verkligen vår tur nu? 

Vi har bestämt att berätta för Ps familj på ett kalas när alla är samlade om några veckor men hans närmsta syster kunde inte komma så vi ringde henne efter lunch. Så glad! Sen lämnade jag P på jobbet och åkte upp till hemmaland där jag är nu. Berättat för mina föräldrar som blev jätteglada. Lite "chockade" eller förvånade när jag berättade om IVF  (vi har inte berättat något om denna resa för dem) men nyfikna och förstående. Skönt att det är ute, men läskigt också.

Vilken fin dag det var idag!

Känner mig så oerhört lyckligt lottad. Och fortfarande livrädd att det ska tas ifrån oss.