Chockad och såklart överlycklig blev jag dock när läkaren zoomade in på ultraljudsbilden och sa att det allt var något som tickade på där inne. Stor var den inte, bönan, men i den storlek den ska vara. Fick med mig en bild hem som jag kunde visa en lika förvånad P.

Min blödning och värk kunde läkaren inte förklara. Jag blödde mycket på måndagen och hade ordentlig mensvärk i omgångar.det avtog sedan och efter måndag har jag inte haft fler blödningar. Det gör såklart att jag inte vågar lita på att faran är över. Om 2 veckor ska jag dit igen på ultraljudet som var menat från början. 

Jag vågar inte tro att detta är sant. Jag tror det måste gå en hel del veckor och att jag behöver få det bekräftat flera gånger. Men just nu är jag iallafall gravid!

Illamåendet började för några dagar sedan och sitter i bra. Inga spyor men mår konstant illa, idag har jag dock fått i mig lite mer mat då jg ätit regelbundet vilket nog är bra.

I morgon börjar jobbet igen. Får se hur det går. 

Som sagt, vågar inte tro på detta än. Så overkligt och tar verkligen inget förgivet, vågar knappt vara glad. Men det är jag, så himla glad.