Inskrivning och fortsatt oro samt glädje.
Nu har jag fått tid för inskrivning. Knökfullt alla tider så fick tillslut ta en tid som inte passade mig så bra egentligen samt att den BM jag träffar då inte blir den som ska följa oss sen. Men men, glad att jag fått en tid iaf. Var tvungen att få in den om vi vill kunna göra KUB. 8/2 är det dags för mig att gå dit iaf. Så det är nästa delmål. Känns fortfarande sjukt overkligt. Och är fortfarande livrädd. Så mycket som fortfarande kan gå fel.
Tröttheten tar över mitt liv lite just nu. Känner mig som världens mest osociala människa. Illamåendet kommer o går. Är också irriterad på mig själv att jag gnäller över detta. Jag är ju trotsallt gravid!! 😊
Tänkt fortsätta blogga några veckor till. Om vi kommer så långt, så bloggar jag nog fram till vi gått ut med detta till nära o kära. Men det är ganska långt kvar. De enda som vet är min bästa vän och hennes sambo som firade nyår med oss och som också är den enda jag berättat om IVFn för hitils.
Konstigt ändå, nu är jag i något jag längtat så efter och jag vågar knappt vara glad för jag är så rädd att något ska gå fel. Jag är ju såklart så glad som någon kan bli, men när vågar man släppa oron? Förmodligen aldrig? ;)
Ta hand om er där ute.
Nu ska jag kramas med min P och njuta av stunden just nu.
