I helgen berättade vi för resten av P:s familj. Alla blev överlyckliga. Bara hans ena syster som vet om IVFen och hade ingen direkt lust att ta upp det då. Blir det tillfälle så blir det annars känner jag ingen direkt lust att prata om det om det inte kommer upp på något vis eller om någon kläcker ur sig någon dum kommentar som "det var på tiden" eller liknande. Det är ju inte så att man brukar sitta och berätta hur det gick till när man blev gravid... ;) Men i vissa fall tycker jag som sagt det kan vara viktigt att nämna barnlösheten och IVF då folk inte verkar tänka så långt i alla lägen.

Har inte berättat på jobbet än men måste nog nästa vecka. Har haft mitt lönesamtal nu (väntade på det då min chef inte direkt är sen bästa och säkert skulle kunna låta graviditet påverka även fast han inte får). Iallafall så planeras näst års organisation nu och han ska annonsera ut min kollegas (som ska ha samtidigt som jag) tjänst snart så då måste jag väl berätta som det är med.

Två på jobbet vet men de håller tyst såklart tilla jag berättar. Min gravida kollega tjatar hela tiden om sin graviditet till mig och har sagt kommentarer som "det kan vara svårt att förstå innan man själv blir gravid" eller "det kan du tänka på när du blir gravid osv". Okänsliga saker att säga kan jag tycka, hade det varit för några månader sedan hade jag nog blivit riktigt förbannad och ledsen. Blir förresten fortfarande det på folk som verkar tro att det är lika lätt för alla, att man bara kan bestämma sig för att ni vill jag ha barn och så blir man gravid. 

En av mina bästa kompisar vet ännu inte heller. Hade tänkt berätta för 2 veckor sedan men så fick hon strul i sin relation och då ville jag mest finnas där som vän och lyssna och stötta. Att berätta om Bönan kändes fel på något sätt. Tråkigheterna verkar ju inte bli bättre heller så nu vet jag inte vad jag ska göra. Men jag tror jag ska berätta, vet att hon kommer bli jätteglad för min skull men känns ändå dumt på något sätt.

Känner mig som sagt inte alla gravid just nu och oron har ökat på igen. Hoppas ju med allt jag har att allt ska vara bra med bönan. RUL är ju nästa gång vi får besöka sjukhuset och först BM -besöket sedan inskrivningen är inte förens i maj så det känns väldigt långt bort.

Någon mage har jag heller inte fått än. Kollegan på jobbet har en kula men min mage ser nästan ut som vanligt. Kanske att den putar lite nedanför naveln men får för mig att den alltid gjort så. På kvällarna svullnar den dock men det är ju tarmar.

Inbillade mig ett fladder för någon vecka sedan men det är väl för tidigt så det kan lika gärna varit gas...

Snälla låt allt vara bra. Känns som tiden går väldigt långsamt. Vill bara kunna slappna av och njuta av art jag verkligen är gravid. Att bönan kommer till oss i början på september ❤️

Fortfarande inte bestämt hur jag gör med bloggen. Ska jag ha kvar den eller ska jag låta den vara. Tittar nog IB några fel gånger ändå. Kanske fram till RUL.